grunden är samma och tiden är en annan

Loggboken, 24 september 2025

Jag litade på livet, skrev i fönstret längs långgatan i småstaden och åkte över till Öland med den franska plastbilen. Fastnade i bilkö efter att ha klättrat på raukarna och ringt honom jag nyss sagt jag älskar dig till.

Det fanns en självklarhet, en enkelhet. Inga regler att följa.

Jag har kommit närmre mig själv, ibland längre bort, för att sedan landa i något kärt. Hon jag var då finns fortfarande, allt har förändrats fast ändå inte. Grunden är samma och tiden är en annan.

Jag vill vara mer som hon, öppen och självklar och modig. Bära hjärtat i handen igen.

Föregående
Föregående

en gång för flera år sedan skrev jag att hjärtat blödde i oktober

Nästa
Nästa

väver till stillsamheten