vemod vela vemod

Hälsingland, näst sista veckan i juni.
Det susar mellan trädtoppar. Kroppen blir mjuk, så jättemjuk och stillsamheten den far i oss. Hälsingland är skogen sjön båten bryggan tystnaden. En dag hem till Heiddy, te intill fönstret, se odlingarna, klappa Ove och Balder. Sedan Ockelbo. Gå på marknad och köpa remmar lax churros.

30 juni
Lägenheten är klibbig och kvav när vi kommer hem till Göteborg. Det blir så tydligt när naturen fattas oss, när kroppar återigen ska trängas; vi växte nog ur det här till slut. Fyra år, trettioåtta kvadrat, alla väggar som vi målat rosa. Vagn till jobb, vagn hem från jobb. Morgonmyror intill stadens torg.

Snart lämnar vi lummigheten, doktorsgatan, rådjuren i dalen. Något annat väntar, då måste man gräva och göra plats, öppna den rara famnen. Då måste man lita på att rösten som bankar så högt på insidan har rätt, sedan får man hoppas och återigen falla. Du säger att det ska bli skönt att kunna gå fritt runt sängen i nästa sovrum, inte hasa sig fram längs väggen för att få sova. Jag säger tänk att vi klarade sex år på den här ytan.

Vemod vela vemod, gör vi rätt, gör vi, ja det gör vi nog. En nystart väntar och det känns underbart att inte veta.