bergamo

Bergamo. Kanske blir det Bergamo i höst. Bergamo, Bergamo, Bergamo. Staden med kullerstensgränder. Italien, mi amore. Långsamma soluppgångsmorgnar och Joan Baez mjuka toner och natur som doftar honung. Åtminstone vill jag tro att Italien är min kärlek, jag har egentligen aldrig varit där. Aldrig känt vinden mot bara huden. Än så länge är det endast en romantisering som vidrör växande längtan.

Föregående
Föregående

flickan undrar

Nästa
Nästa

även det vackra har sitt slut