även det vackra har sitt slut

Drömmar är föränderliga, vi är föränderliga. Ändå förmår jag mig inte acceptera att jag är någon annan nu. Hur ska jag sluta förändras när hjärtat vägrar stanna? Det jag ville då är inte vad jag vill nu – och det är läskigt.

Samtidigt finns en längtan som jag länge har känt. Till hösten kommer jag förhoppningsvis studera arkivvetenskap. För att sedan befinna mig runt arkiv och dokument, mellan dåtid och framtid. Vara med i bevarandet av vår nutid.

Och hjärtat spritter. Hjärtat dansar så som det ska dansa.

Att frilansa som fotograf har varit underbart och kul och spännade på så många vis. Jag har mött otroligt fina människor. Delat liv, kreativitet och visioner. Känt förtroende och sårbarhet. Fått komma nära. Det är jag så tacksam för, tänk vad mycket fint vi skapat tillsammans.

Men även det vackra har sitt slut. Jag kommer fortsätta fotografera – fast för mig. Låta det vara ett sätt att minnas. En kreativ process utan måsten. Och det känns helt rätt. Kanske tar jag enstaka uppdrag i sommar om någon känner sig sugen, innan allt annat börjar.

Det är läskigt att närma sig något nytt, att vidröra okrattad jord. Ibland måste man bara våga vara lite modig. Modig för allt det som kan bli fint till slut.