dag fjorton: orden

Jag skriver i gamla slitna block, på post it lappar, på armen, i mobilens anteckningar. Jag skriver här. Orden är utspridda och röriga och närvarande.

Jag vill ge rum för det där smällkära skrivandet som aldrig tycks tystna.

Skriva för mig handlar om frihet. Det låter så banalt och klyschigt och jag vet inte om jag kan beskriva det med något annat ord. Att skriva gör mig levande och nära och ärlig. Till ännu en människa.

Jag trodde på hantverket så mycket att jag utbildade mig till journalist. Efter examen insåg jag att yrket innebar ett flertal vikariat och flyttar och snabba deadlines – allt det där jag inte ville. Jag ville befinna mig i något långsammare.

En sak jag aldrig lyckats greppa är presentationen av mig själv. För vem är jag egentligen? Jag kan berätta om alla detaljer, som att jag är uppvuxen i Halmstad och en gång bosatt i Kalmar och nu Göteborg. Jag kan berätta om havets inverkan: hur vågorna gör mig mjuk och att jag sörjer milen till stränderna. Att jag inte längre vet om jag är en storstadstjej eller småstadstjej. Att jag saknar kullerstensgatorna och ibland romantiserar jag livet och kärleken och hur saker varit.

I slutändan går det inte att komma närmare – det är endast jag som känner mig. Hur gärna jag än vill transkribera hela mitt inre går det inte. Därför berättar jag om detaljerna.