Hjärteboken
dag sjutton och arton
Jag tar långsamt farväl till mitt företag. Avslutar f-skatt och moms och bankkonto och bokföring. Jag gör allt som måste göras och känner att jag lättar, blir friare även om det också känns vemodigt. Sett utifrån kan beslutet om att lägga ner uppfattas drastiskt och ogenomtänkt, som att jag bestämt mig över en natt. För varför sluta med något jag älskar?
Och det är just det: jag älskar. Jag slutar för att jag älskar.
dag sexton
Man växer ur sig själv med tiden. Det som var livsviktigt är inte längre det och ibland tar något annat plats. Att blomstra sker blygsamt, oavbrutet i periferin, i tystnad. Man märker det först efter att det hänt och då står man där och känner och undrar. Undrar och inser att jorden aldrig slutar gro.
dag femton
Det blommar i solnedgången när vi går. Du måste hålla mig och jag måste hålla dig och juni är så fin. Jag rör aldrig blomster under midsommarnatten. Minus sju blommor under drömmarens kudde, inget giftemål. Viskar till dig så att ingen vaknar, viskar alla mina önskningar; fånga dem, ta hand om dem.
dag fjorton: orden
Jag skriver i gamla slitna block, på post it lappar, på armen, i mobilens anteckningar. Jag skriver här. Orden är utspridda och röriga och närvarande.
Jag vill ge rum för det där smällkära skrivandet som aldrig tycks tystna.
dag tolv
Jag samlar på vykort – åtminstone kan jag säga det snart. Jag befinner mig på en second hand och läser personliga hälsningar skickade på åttiotalet och ännu längre tillbaka. Någon skriver om den svårflörtade vänstertrafiken i London och en annan har tagit sitt första dopp och en tredje berättar om sin sjösjuka.
dag elva
Nästan hela lördagen befinner jag mig i solen på altanen och läser och lyssnar på sommarprat. Det är över tjugo grader och klibbiga lår och vatten och vindar av lugn. Min hud har redan hunnit bli gyllene och jag undrar hur länge det solkyssta håller. Oftast bara en stund. En stund går snabbt, är över på ett ögonblick och sen är man äggskalsljus igen – som om ingenting har hänt.
dag två
En femte sommar men jag vill vara din hela livet. Dina fräknar är rödbruna och smyger och snart kan världen också se. Jag köper en ampel som jag hänger i taket ovanför soffbordet. Blir den bra där frågar jag och du svarar att den är fin. Kvällssolen mjuknar och viker sina strålar i vardagsrummet och väggarna bär trötta spikhål.
dag ett
Jag tänker tillbaka på kvällen i Kalmar, det var förfest och konsert. Vi var ett gäng som såg Familjen. Dansa lilla hjärtat dansa. Dunkelt ljus i nattlig tid. Det har gått tre år sedan jag flyttade från den staden. Tre år är lång tid. Jag har hunnit bli mer av någon annan, ibland undrar jag om hon jag var finns kvar? Jag letar efter henne, letar efter mig.