dag två

En femte sommar men jag vill vara din hela livet. Dina fräknar är rödbruna och smyger och snart kan världen också se. Jag köper en ampel som jag hänger i taket ovanför soffbordet. Blir den bra där frågar jag och du svarar att den är fin. Kvällssolen mjuknar och viker sina strålar i vardagsrummet och väggarna bär trötta spikhål. Mitt ögonmått är opålitligt. Det måste synas att någon lever här – för vad är det annars för mening? Jag har aldrig kunnat att hejda min längtan: om något ska ske ska det ske nu. Det rastlösa hjärtat måste röra sig fram, aldrig bli bitter. Måste fortsätta pulsera. Måste fortsätta älska och spika fel och se solstrålar måla väggarna.