dag ett

Jag tänker tillbaka på kvällen i Kalmar, det var förfest och konsert. Vi var ett gäng som såg Familjen. Dansa lilla hjärtat dansa. Dunkelt ljus i nattlig tid. Det har gått tre år sedan jag flyttade från den staden. Tre år är lång tid. Jag har hunnit bli mer av någon annan, ibland undrar jag om hon jag var finns kvar? Jag letar efter henne, letar efter mig. Det var så himla enkelt och jag vågade och kände fullt ut. Kanske kändes vardagen mer levande eftersom vi alla hade så mycket tid. Vi gjorde så mycket ihop.

Min kris är sorgen av tid. Jag vill inte acceptera att den försvinner; jag hinner inte med. Nyss var jag tjugo och tjugofyra och nu tjugosju. Det är nog därför det blev så viktigt för mig att pausa sociala medier – för att greppa tiden och göra något av den.

Hemma på våning sex inreds det på nytt, jag har någon tanke om att lägenheten ska gå i linje med mig. Jag byter ut grejer då och då. Hittar på second hand och tar över sånt som ändå ska slängas. Vasen har jag fått från min fina vän Weronika och löparen från min farmors särbo. Jag har inte riktigt listat ut vad som ska få finnas i fönstret, förslag mottages gärna.

Har också blivit kär i den här solrosen på väggen.

Jag ska försöka blogga trettio dagar i streck. Vi ses imorgon igen <3