det växer stjälkar i horisonten

Sommaren fjällar den sista kvällen i juli, snart finns inga nattljusa timmar kvar. Trädet intill parkeringen blommar inte längre och vaktmästaren målar varsamt nya vita asfaltsrutor. Jag är tillbaka i rutiner. Jobbar och tränar och äter och sover och passar opålitliga spårvagnstider. Jag pratar med min vän på telefon om när saker inte blir som man tänker sig. Vi säger att det kan leda till något bättre och lutar oss mot att allt måste ha en mening. Det är svårt att lista ut sitt liv och så fort man vet lite mer vet man egentligen lite mindre. Men det växer stjälkar i horisonten, vi ser dem – det fina väntar på oss.