sommarlovsklockor

Rosablommig klänning och tunnstickad kofta och sandaler. Rektorsrösten i högtalaren ekar vi ses till hösten och sommarlovsklockorna ringer. Små händer friar hundratals ballonger som seglar över skolgården upp till himlen.

Samma sommar arbetar min storebrors vän på ett glassföretag och vår frys fylls med andrahandssorterad glass. Vi plockar minst en varje dag. De godaste sorterna tar slut innan ens halva lovet hunnit passera.

Jag blir öm när jag tänker på allt som fanns. Att vi i generationer turas om att vara i vår egen tid. I framtiden kanske det är min tur att lyckogråta på skolgårdar och se ballonger segla. Planera resor och födelsedagar och blåsa på asfaltskrapade knän.

Allt har sin tid.