dag sjutton och arton

Jag träffar hon jag känt i över tjugo år, vi äter indiskt och ventilerar och det är precis som förr. Blommorna doftar och glädje frodas, skål för klassisk vänskap. Nackdelen med att bo i olika städer är att det blir svårare att ses. Jag saknar hur det var, saknar att bo en park från varandra, saknar spontaniteten, saknar mitt favoritcafé, saknar henne, saknar helgens självklarhet.

Jag tar långsamt farväl till mitt företag. Avslutar f-skatt och moms och bankkonto och bokföring. Jag gör allt som måste göras och känner att jag lättar, blir friare även om det också känns vemodigt. Sett utifrån kan beslutet om att lägga ner uppfattas drastiskt och ogenomtänkt, som att jag bestämt mig över en natt. För varför sluta med något jag älskar?

Och det är just det: jag älskar. Jag slutar för att jag älskar. Jag älskar kreativiteten, älskar att fotografera, älskar att filma, älskar att skriva. Jag älskar det så mycket att jag inte vill ha det som ett måste, som ett stoft av krav eller källa till pengar. Jag vill inte bevisa mitt skapande eller övertyga folk – jag vill bara finnas. Hädanefter får den delen av mig vara fri och lustfylld och åtråvärd. Och enkel. Ljuva ljuvlighet.

Jag är tacksam över det som kom med åren jag frilansade. Det är fint hur sårbara vi människor kan vara i första mötet med varandra, hur vi berör och delar reflektioner. Att det syns i skapandet, i hur vi är kreativa tillsammans. Tänk att jag fått dokumentera alldagligheten – livet. Så stort! Varenda en som har anlitat mig har en särskild plats i mitt ömma hjärta.

Imorgon åker vi till Idre, det blir fint.